År 1917 hade järnvägsknuten mellan västra och östra stambanan lyckats få över 6000 människor att stanna länge nog att svenska staten gav Katrineholm sina stadsrättigheter. 100 år senare valde deras ättlingar att bjuda in HKL Make Believes en fredagskväll i november för att fira detta hundraårsjubileum (visst kan kommunen möjligen ha något annat planerat också, men ni trogna läsare av detta referat förstår att det är denna match som är det egentliga firandet). Den cirka en timmes långa resan gick helt smärtfritt för tre av fyra bilar, men den fjärde valde av någon anledning att åka till Finspång med all utrustning istället och lät de andra vänta tålmodigt ett tag. Noterbart är att den bilen kördes av Adam Tham, som själv spelade i Katrineholm under tidigt 2010-tal. Utrustningen var dock på plats i tid för matchvärmning, så ingen större fara var skedd förutom att tiden för två-nudd kortades ned betänkligt.
Make Believes kom till spel med endast tre ordinarie backar, så Hagförs-Ågren, Grangren och undertecknad tvingades spela matchen på ovanliga positioner. Matchen startar relativt jämnt, tills hemmasonen (i Katrineholm räknar vi människor födda i Nyköping som Katrineholmare eftersom Kullbergska sjukhuset hade som vana att skicka havande mödrar dit under sommarmånaderna för att fullborda sina förlossningar under tidigt 90-tal) Adam Tham visar större framgång med att hitta nätet än vägen till Fastighetsbyrån Arena, och 1-0 är ett faktum. Noterbart från det målet är att Gasten är helt ren framför målet, men eftersom han dagen till ära vill visa pappa Tomas på läktaren vilken bra lagspelare han utvecklats till serverar han istället Tham till ett ännu bättre läge. Efter målet spelar vi relativt bra och sätter bra tryck i Katrineholms zon, men två snabba omställningar från Katrineholm vänder resultatet till 1-2 inom loppet av bara 30 sekunder. Förstakedjan med Gasten-Köhler-Electric visar återigen fin målform och kvitterar matchen när Gasten väljer att göra familjen ännu stoltare genom att sätta pucken själv. Även 3-2 kommer i slutet av perioden när Ågren avlossar ett handledsskott från blålinjen som MB:s egen Wayne Simmonds Slaktarn styr in.
Andra perioden fortsätter med en liknande matchbild, där vi äger mycket puck, men Katrineholm är giftiga i sina omställningar. Vid en av dessa omställningar tappar vi återigen ledningen i matchen. Målet tänder dock laget och nyförvärvet Axel Friberg (som coach Lundin vill börja kalla för fimpen, eftersom det enligt honom måste finnas minst en i varje hockeylag som kallas för Fimpen) gör sitt första mål i MB-tröjan och ger oss ledningen efter bra inställning framför motståndarkassen. Strax därefter får vi även i 5-3 efter att Electric snyggt bryter in från hörnet och rundar (nästan i alla fall) målvakten. I det här läget känns det som att vi ska rycka ifrån, men en rad utvisningar som vi drar på oss gör istället att Katrineholm kan reducera till 4-5 i spel med två man mer. Mer mål skulle det inte bli den här kvällen, men det var inte för att chanser saknades. Bland annat hinner vi träffa målramen två gånger och Katrineholm gör detsamma vid ett tillfälle.
Tredje perioden spelar vi av relativt säkert med mycket puckinnehav, och de chanser vi bjuder på kommer fortfarande från Katrineholms giftiga omställningar. Med bara ett måls skillnad för Katrineholm är det tekning i anfallszon med ca 45 sekunder kvar efter ett missat försök från Rogga att sätta den i öppen kasse från egen planhalva. Här vinner dock Köhler tekningen till Micke Granqvist som tar pucken själv ner i anfallzon och ställer sig mot sargen. Eftersom Micke enligt uppgift gör utfallssteg i nivå med gamla landslagsspelaren i handboll Kim Ekdahl Du Rietz tvingas Katrineholm skicka in fyra personer för att ta pucken från honom, men ingen av dem är egentligen nära att lyckas rubba Grangren. MB kan åka hem från Katrineholms 100-årsfirandet med tre poäng, och undertecknad som själv är född i denna järnvägsknut vågar knappt åka hem och fira jul med släkten. Tack för det grabbar!
Undertecknat
Martin ”Clabbe” Claesson